Lite om Tongångarnas historia

Den 15 februari 1984 samlades en ”TBV-kör” för första gången. Körledaren var Tomas de las Heras och sammankomsten ägde rum i Västerhaninge Folkhögskola.

Repetitioner började och det första framträdandet ägde rum i maj 1984 på Konstfrämjandet, då beläget på Västerlånggatan inne Stockholm. Stärkt av applåderna höll kören sedan en improviserad gatukonsert med Bellman- och Taubesånger.

I september 1984 var det premiär för den nya körledaren Christian Rosenberg. Kören övade i tre stämmor, skaffade röda tröjor och bestämde sig för namnet Tongångarna.

1986 hade kören sitt första ”stora” framträdande med folkvisor på Skansen. Det blåste kraftigt och det var svårt att konsertera. Vi applåderades och fotograferades ihärdigt och vi bör finnas i många japanska fotoalbum. Terminen avslutades med en julkonsert i Österhaninge Kyrkskola.

I april 1987 fyllde körledaren 30 år. Christian bad oss därför hoppa över en veckorepetition på grund av ”privata angelägenheter”. Vi propsade dock på sedvanlig övning och hänvisade till att vi snart skulle ha två framträdanden. En småsur körledare hämtades på repetitionsdagen med bil på stationen i Västerhaninge. Hans humör blev inte bättre när chauffören plötsligt kom på att han måste hem för att hämta sin körpärm. Hemma väntade hela kören med dukat långbord och hyllningssång. Christian blev omgående på bättre humör.

Våren 1989 deltog vi i körfestivalen i Skinnskatteberg. Kören utvecklades i olika musikaliska verkstäder. Vi sjöng i storkör med Cyndee Peters och tillsammans med många andra kända och okända artister. När vi för första gången skulle sjunga tillsammans med körsångare från hela landet uppstod dock ett problem. Kören var ju uppdelad i tre stämmor: sopraner, altar och herrar. Vid ingången till Skinnskattebergs sporthall, där också avslutningskonserten hölls, fick var och en uppge sin stämtillhörighet. Andra körer uttalade tydligt och klart ”1:a bas” eller ”2:a tenor” osv ända tills det blev Tongångarnas tur. Då mumlades det ”herrar” till de omkringståendes förtjusning.

I september 1989 anordnades en första körhelg med inhyrd pedagog. Det skedde i Elvskogen, Tungelsta, blev en stimulerade upplevelse som har blivit ett återkommande inslag för kören. Under åren har vi haft liknande sammankomster i bl a Sorunda bygdegård, Hammersta, Älmsta, Ekerö (Åland), Tyresö och i olika skolor.

Under 90-talet etablerades tradition med Valborgssång hos sjöscouterna vid deras stora majbrasa i Västerhaninge, i Tungelsta och hos missionskyrkan i Lida. Sommarkonserter har blivit en tradition i Lidakyrkan. Flera engagemang i Haninge Centrum (1995 med Kjell Lönnå som konferencier). Rädda Barnen-arrangemang med Madeleine Uggla som dirigent. Vid flera tillfällen anlitades vi som överraskningsinslag på Stockholms universitet i Frescati, där gäststuderande från hela världen fick höra svenska och afrikanska folksånger. I gaget från Frescati ingick middag som avåts i Stora Skuggans Värdshus tillsammans med gästerna.

I december 1994 deltog kören för första gången i Körförbundets julkonsert i Blå Hallen. Ytterligare en tradition inleddes 1995 med julkonsert i Västerhaninge kyrka.

Körsång på födelsedagskalas avlöste varandra. Vi hjälpte Anki att fylla Tingshuset i Västerhaninge och när Christina firade sjöng vi i Dalarö kyrka och på efterföljande fest.

1994 var det dags för körens första utlandsresa. Tillsammans med Sollentunakören ”After Work” och Lotta Engelkes reste vi i mars till Ösel i Estland och besökte kören Lyra i Kuressaare. Kören inhystes hemma hos Lyras medlemmar och genomförde två fina och välbesökta konserter. Höjdpunkten på besöket blev avslutningsfesten tillsammans med Lyra. I september samma år kom Lyra på besök och då passade vi på att fira körens 10-årsjubileum i Västerhaninge bygdegård.

I maj 1995 anträddes nästa resa. Även denna gång i sällskap med After Work. Resan skedde med buss till ön Terschelling i Nederländerna. Konserter – tillsammans med den stora manskören, som var vår värd, och med Lotta Engelkes – varvades med cykelturer i naturreservatet, färder med häst och vagn på de långa sandstränderna och inte minst fester med mat, dryck och dragspelsmusik.

Tillsammans med After Work for vi i juni 1996 till Närpes i Finland där vi inkvarterades på en internatskola. Under de följande två dagarna hann vi med fyra framträdanden både inom- och utomhus. Överallt träffade Christian bekanta och ett otal ”småkusiner”. Trots att kvällarna blev oerhört sena (tidiga?), sjöng vi som änglar dagen därpå.

1998 hade kören sitt rojalistiska genombrott. Den 6 juni sjöng vi tillsammans med andra körer på Slottsbacken när kungen firade 25 år som regent.

Under 1900-talets sista körtermin inleddes deltagande i ytterligare två evenemang. Det ena var den stora körgalan ”Sånger för livet”, anordnad av Läkare Utan Gränser i Globen. Flertalet Tongångarsångare deltog tillsammans med ca 3 000 andra sångare i den stora kören som leddes av Kjell Lönnå. Sammanlagt deltog körens medlemmar i 7 sådana återkommande Globenkonserter.

Det andra stora evenemanget var Stora körköret som anordnades av körer i Haninge under ett antal år. Kommunens körer inbjöds till utbyte av erfarenheter och körsång. Den första festivalen skedde i Fredrika Bremerskolans aula där det sjöngs en varierad repertoar. Då alla koristerna äntrade scenen i den avslutande sången blev det endast ett fåtal personer, d v s publiken, kvar i bänkarna. Stor fest med mycket sång avslutade kvällen.

Lördagen den 26 oktober 2002 gick DET STORA KÖRKÖRET av stapeln i Ribbyskolan i Västerhaninge, det här året arrangerat av Tongångarna. Ett stort arrangemang för kören. Planeringen började tidigt och arbetsgrupper bildades för olika uppgifter: program, texter, teknik, annonsering, lokaler, mat, dukning, ekonomi, sponsring mm. Deltagande körer sjöng i skolans aula och efter konserten blev det glad fest i skolan, naturligtvis med god underhållning av medverkande körer.

Bland diverse festuppträdanden och jubileer under 2000-talets första decennium kan nämnas operamaskeraden 2004 där kören medverkade som operakör på den maskeradbal som Ove anordnat på Årsta slott i samband med sin 60-årsdag.

Under 2000-talet har körens verksamhet i övrigt varit fokuserad på träning till jul- och sommarkonserter. Genom samarbete med Västerhaninge församling har kören utnyttjat församlingshemmet som träningslokal. Som motprestation har kören erbjudit sångmedverkan vid två tillfällen under terminen, ex vis Annandag påsk i Tungelsta kyrka. Traditionen med Valborgssång hos sjöscouterna i Västerhaninge och i Lidakyrkan har varit ett stående inslag på programmet. Några längre sångresor till andra länder blev det dock inte under decenniet.

Hösten 2009 firades körens mångåriga samarbete med Christian Rosenberg med en fest till vilken även tidigare medlemmar i kören var inbjudna. Det blev mycket körsång, allsång med gamla favoriter och framträdanden i mindre konstellationer. Dessutom bjöds det på en myckenhet god mat vid vackert dukade bord. I form av en nostalgisk tipstävling gavs återblickar på de olika körkläder kören använt genom åren. Kören sjöng en nyskriven text för Christian, som väl beskriver körens vardagsslit.

Melodi: Dansen på Sunnanö, text: Anki

ALLA, melodistämman
Tongångarkören stämmer upp en sång så underbar.
Vi leds av Christian Rosenberg, ack vilken härlig karl.
Han spelar hö-ögt och sällan lågt, ja, han slår ljudligt hårt.
||: Att stämma in i rättan tid för kören kan bli svårt :||
 
Att komma till en körövning i tid det var ej lätt
för Christi-an, han kunde inte passa tiden rätt.
Och vid konserter stod kören där uppställda på en rad
||: Och sist kom Christi-an och verka' oberörd och glad :||
 
Men nuförti'n han bättrat sig, är nästan jämt i tid
Han sjunger upp oss, spelar glatt, är mycket rar och blid.
Men senare på-å kvällarna när allvaret tar vid
||: Undras med vilken stämma han idag ska ta en strid :||
 
ALTSOLO
Ibland står altarna som mål för stor irritation.
”Ni sjunger falskt, det låter fult, ni sjunker en halv ton.
Försök att sjunga med känslor nu och alla ska va me'.
||: Jag skippar låten, den var inte någon bra idé." :||
 
TENORSOLO
Tenorerna har svårast stämma, den kan klinga gällt,
Och en och annan gång det hänt att Christian har skällt.
På samma gå-ång så säger han, att "detta kan bli bra
||: så gå igenom stämman det behövs ju ej idag." :||
 
SOPRANSOLO
Sopranerna får nästan alltid sjunga melodin.
Så vackert blir det, låter bra och klangen den är fin.
Vill säga om alla hittat rätta noter i sin pärm
||: och slutat kackla med varann liksom en hönsgårds-svärm :||
 
BASSOLO
När basarna i noterna sin näsa lägger ner,
så tjatar Christi-an och gång på gång han ivrigt ber:
”Kan 'Isn't i-it Roma-antic' va' svårt att lära sig
||: en enda liten enkel rad”, men basstämman sa nej. :||
 
ALLA
Jo, alla trivs vi jättebra i vår Tongångarkör.
Vi tycker att vi utvecklas, och att man detta hör.
Stort tack till Christi-an, som framför oss stått så många år.
||: En unik dirigent, 25 år till om du förmår: ||